Senaste inläggen

Av Emilie - 11 februari 2016 22:07

Jag kom på att det var dags att byta namn igen. Jag bor ju inte längre på Lindgatan. 

Tillbaka till ursprungsnamnet, det kändes som en bra idé 


Det händer ju att jag får lite bloggsug ibland, som ikväll. 


Idag har Lukas åkt till Richard. Torsdagar är en väldigt bra dag att byta på. Det stör inte någons helg. Man får dessutom börja tiden tillsammans med helg, så man får mycket tid tillsammans i början. 

Det rekommenderas starkt.

Jag tänkte jag kunde berätta lite om vad vi gör på våra veckor tillsammans.

I torsdags när jag fick hem Lukas så gjorde vi inte jättemycket. Njöt mest av att vara tillsammans igen. Vi lagade lite mat, gjorde läxan dom glömt av, och packade våra väskor. För på fredagen när vi kom hem från skola och jobb skulle vi i stort sett bara bära ut våra väskor och åka. Åka mot mitt andra hem, Odensberg.   

Fredagsmys med Martin och Alva var planen. Vi hade lite ärenden på vägen, köpa armpuffar och thermos till Lukas. Samt åka förbi mamma och pappa en sväng och bla lämna av lite hundmat.

Vi kom fram till Martin ca 1 minut innan han kom hem. Han hade äntligen tagit sig tid att byta avgassystem på sin bil. Bra tajming! Speciellt när vi inte pratat med varann på vägen.

Vi snabbade oss att laga tacos, såklart! Barnen kollade på Wild kids och sen Fångarna på fortet, medans det smaskades på godis.  Trötta barnen somnade snabbt, lätt och gott sen efter det.

På lördagen hade vi planerat att åka till älskade Skövde Arena. Det bästa badhuset i närheten. 

Många timmar plaskade förbi och på väg hem somnade de gott där bak i bilen. I soffan däckade så småningom både jag och senare Martin med. Självklart kollade vi på Melodifestivalen och åt godis :)

Återigen däckade de så gött vid 21.30 barnen. 


I söndags bjöd vi in oss hos Martins pappa på middag. Därefter var det dags för mig och Lukas att åka hemåt igen. Alltid veckans tråkigaste stund. 


På måndagar spelar Lukas innebandy. Nåt han verkligen gillar, lägger mycket tid på och är duktig på. Han börjar få riktigt bra koll på bollen. 

I tisdags mådde jag riktigt kasst, halsen brann och var full med knivar . Jag var tvungen att jobba eftersom en annan var hemma och sjuk. Så så fort jag kunde åkte jag hem, vi fick en lugn och skön eftermiddag och kväll hemma i soffan. Även onsdagen blev lugn och skön hemma. 

VI gjorde läxan och packade åter igen, fast nu för överlämning till Richard på torsdagen.


Jag älskar att ha honom här hemma, älskade lille skrutt. Men man behöver även tiden man är själv på. Det är såklart tomt när han är borta. Rutinerna faller direkt. Men jag behöver kunna görad vissa saker för att fungera med honom. Som min egna tid i stallet, träna och springa en sväng. Det går ju inte när han är här hemma. Det kan ju gå i nödfall. Men helst inte.


Snart är det äntligen fredag igen. Vilket betyder återföring med min stora kärlek i livet. Dennamn helgen kommer Martin hit till mig. Jag har lovat ta hand om stallet en dag, plus att vi ska på inflyttningsfest, med mitt glada festargäng från i sommar. Äntligen dags att ses igen!


Trevlig helg!!!

Glöm inte säga nåt extra fint till nån som betyder något extra för dig!

Av Emilie - 21 november 2015 02:05

Det finns en del som undrar vad som hände mig sommaren 2015.
En del av er har förr läst här, när det fanns nåt att läsa vill säga.
Så här kommer den stora förklaringen…
Många var det som helt plötsligt fick se mig på bild, kär i nån som ni inte kände till och inte fattade ni nåt. Det var ungefär så det kändes för mig med. Va tusan hände egentligen?
Det som hände var att jag hade en väldigt speciell semester planerad, mycket festande med vänner bl.a som jag såg väldigt mycket fram emot. Innan jag hann gå på semester fick jag en väldigt trevlig hotellgäst på jobbet. Han bodde över hos oss, på jobbet, tillsammans med sin dotter. Dom skulle till High Chaparral nästa dag. Något med honom gjorde mig nyfiken. Idag är det ju ganska enkelt att leta upp folk på både instagram och Facebook, så jag tog en liten tjuvkik.
Samma dag de besökte ”chappen ” instagrammade Martin (han heter ju så) en bild på sin dotter när dom var där, som tur var hashtaggade han bilden lämpligt, så jag tog mod till mig, för är det egentligen ok att ”stalka” sina gäster? Jag rådfråga även en vän om det var ok att göra så 
Jag skrev en vänlig kommentar som kändes lagom ok. Martin letade då upp mig på Facebook och berättade vad han hade tyckt och tänkt om mig när vi hade setts på frukosten. Han hade som tur var inte vågat säga detta till mig när hans dotter var med. Som tur var? Ja, eftersom jag antagligen inte hade kunnat hantera såna komplimanger ”face to face”.
Uppmärksamheten och bekräftelsen från Martin fick mig verkligen att tänka till. Vi fortsatte konversationen via messenger i stort sett konstant. Från början kändes han som någon jag kunde lita på och vi pratade väldigt mycket om allt. Verkligen om allt mellan himmel och jord. Något som var väldigt ovanligt för mig. Jag är väl ingen stor samtalare direkt, jag fungerar bättre när jag kan skriva. Det lämnar mer plats åt eftertanke och redigering innan svaren kommer ut. Fingrarna fungerar dessutom mer spontant än min mun 
Under hela denna tid jag har träffat Martin har mitt förhållande med Richard varit ”pausat” eller ”öppet” om det är någon som oroar sig för det. Jag har aldrig gjort något bakom Richards rygg som inte har varit ”tillåtet”. Nej det var ju inte meningen att få känslor för någon annan. Det trodde jag verkligen inte skulle hända Heller. Jag trodde vi hade ett bra förhållande som jag var nöjd med. Men…det finns ju alltid men. När man börjar granska ett snart 16årigt förhållande, jag var 15, han 22 när vi träffades, ja då är det inte så konstigt om man växt isär. Speciellt om kommunikation är en bristvara. Vi fick verkligen kämpa för att prata om viktiga saker denna sommaren, inte ett dugg bekväma var vi.
Men så var det just det, jag var nöjd. Inte lycklig eller kär, jag hade inga känslor kvar över huvud taget. Jag hade redan lämnat förhållandet för länge sen. Så kändes det när jag väl granskade det. Jag har sörjt det så många gånger innan att jag kunde inte känna nåt alls längre.
Jag hoppas och tror att vi båda, jag och Richard kan komma ur detta och utvecklas ganska mycket och bli bättre människor, speciellt bättre partners. Man behöver lära av sina misstag, men då krävs det att man kan prata med varann. Jag tyckte det kändes som jag var fast i en roll som jag inte var bekväm i längre. Jag var inte den tjejen längre. Därför fanns det bara en väg för mig att gå. Att Martin råka komma förbi just där och då är bara en enorm tur, för mig. Med honom pratar jag om allt, jag tar mig ur gamla mönster och sätt att hantera känslor på. Sätt som inte var speciellt bra för mig innan . Det känner jag först nu och vet därför att jag inte vill gå i de fotspåren igen. Han hjälper mig att utvecklas. Han är ett enormt stöd!
Vad som hade hänt om inte Martin kommit förbi och växt sig fast i mitt hjärta, det vill jag inte spekulera i. För det finns inte!
Så nu vet ni lite mer vad som hänt och varför. Om det var nån som undrade vill säga…
Stora delar av semestern var Martin en vän, jag sa till honom många gånger att jag inte ville komma ivägen för hans chanser att hitta den rätta i livet. Jag trodde verkligen inte att det skulle vara jag, eller han för mig. Som tur var hade han inget bättre för sig. Det var inte förrän jag en dag, utan att tänka mig för först, var riktigt okänslig mot honom och sårade honom. Vi hade inte direkt satt nån stämpel på vårt ”förhållande” så allt var ganska snurrigt i våra hjärnor. Jag sårade honom och det gjorde nog betydligt ondare på mig än på honom. För då insåg jag vad jag faktiskt kände för honom. Då insåg jag att jag absolut inte ville förlora honom på något vis.
Jag är totalt beroende av honom. Både fysiskt och psykiskt. Han ger mig en otrolig energi och glädje. Jag saknar honom så mycket att det gör ont under veckan när vi inte kan ses. Den första kramen när vi äntligen kan ses igen på helgerna är väldigt lång. Den är otroligt helande och rogivande. Det är ju tillsammans vi bör vara och tillsammans vi hör hemma.


Av Emilie - 29 juni 2015 17:45

Veckan som gick blev verkligen full av kalas.
På Onsdagen var det filmpremiär med Onda mannen, filmen som Lukas och hans dagiskompisar gjort. Den ska komma upp på kommunens hemsida så länk kommer så fort den finns där. Lukas farmor och farfar firade Lukas lite och var med oss på premiären. Han fick en dagsutflykt med dom, till stan med bl a biobesök, inbokat på söndag.
På torsdagen var det Lukas födelsedag. Det firades självklart! Med min familj och Fidde, Bettan och Lia. Vi grillade hamburgare och mumsade på muffins vi bakat som var toppade med frosting och jordgubbar.

På fredagen hade Lukas discokalas för förskolekompisarna. Två timmar går verkligen snabbt ibland. Det dansades, åts korv med bröd, glasslastbilstårta och popcorn. Supernöjda kids.
Lördag morgon gicks det upp "tidigt" för att åka till Hammarö/Karlstad. Lukas kusin Linnea ska snart fylla 10, så vi åkte upp på kalas.
Jag njöt nästan 6 timmar i en skön stol i solen. Det pausades för go mat en stund bara :) det var en rikigt trevlig helg. Synd det är så långt dit bara :)

15 minuter senare

På väg hem stannade vi och åt i Sjötorp. Lagom till vi ätit upp fick vi chans att kolla på en slussning, det var coolt!

Av Emilie - 29 juni 2015 17:29

Detta inlägg påbörjades nån dag efter midsommar, men hanns helt enkelt inte med.
Nuså! Nu har jag en stund över innan jag ska till stallet.
Vår stuga på kusten är nu uppdelad mellan våra två släkter varannan vecka. Vi får helt enkelt inte plats alla.samtidigt länge. I år är första året vi testar detta. Då blev det så att vi i min familj fick ha stugan över midsommar.
Lukas åkte med mammma, som har varit sjukskriven, ut redan på tisdagen. Vi åkte efter jobbet på torsdagen.
Så vi fick en liten datenight på onsdagen, då jag sen innan bokat lagning av mobilen samt tid hos optikern. Så vi passade även på att gå på bio. Det blev Juressic World. Kul att kunna få se den på bio.
Midsommar firades sen med min familj, mina syskon med barn, mamma och pappa samt vår kusin mee hennes dotter. Totalt tio vuxna och fyra barn.
Vi hade relativt bra väder, nån skur bara, iaf medans vi var vakna :)
Vi kunde t o m sitta och sola nästan hela lördag dag. Så gött!
På söndagen firade vi Elliott som fyllde två år.

Vi drack även en väldans massa champagne och bubbel, mamma hade nämligen inte druckit sin vinst champagne sen hennes nya häst vann. På lördagen var det dags att tävla igen, så vi var tvungna att skåla den gamla vinsten för att kunna vinna igen :D
Och tur var ju det för hon vann med båda hästarna!!! Sån lyckodag!!
Det provades även att fiska från klipporna, Lukas han fick sig en pytteliten torsk på fredagen. Ingen lycka på lördagen.
Jag hann även med två joggingrundor. Där är det ju nästintill platt där, jämfört med här.

När vi packat och städat på söndagen och gett oss av hemmåt möttes vi av en vägg med moln starx efter Göteborg. Sååå tråkigt att lämna sol och slapp för regn och jobb. Tur tiden går.fort så vi kan åka dit snart igen.

Av Emilie - 31 maj 2015 21:06

Denna veckan har det vart fullt upp på jobbet. Så helgen har varit uppskattad. Igår, lördag fick vi ändå ställa klockan tidigt, jag och Lukas hade frukost att servera på jobbet. Lukas vill så gärna följa med, även om det betydde att bli väckt 6.15
Det har även varit Skillingarydskalaset i helgen, tyvärr hade dom jätte otur med vädret. Rejäla skurar och kallt. Vi tittade på lite veteranbilar, fikade och kollade på tävlingar i skateparken. P g a regnet blev det tyvärr ingen uppvisning.

Vi tog oss hem och jag och Lukas packade ihop oss och körde till mamma. Lukas tog en välförtjänt vila i bilen, han somnade innan vi kommit till travbanan :-)

Vi hade bakat morotskaka som vi hade med oss

Idag söndag, morsdag, har jag hjälpt mamma på en loppis, på Sägnernas hus, tyvärr superdåligt arrangerat med knappt inga besökare. Men vi hade trevligt :-)
När vi kom tillbaka blev det lite morsdagsmiddag. Med banoffeepie till efterrätt

Medans pappa grillade muckade Tösen gräl med Wilma, så hon fick vad hon förtjänade, ett jack i örat. Hopplösa tjuriga gamla tanter!!!

Så söt blev hon :-D

Idag har Lukas och kusinerna hejjat på cyklisterna under Rallarloppet, uppskattat verkar det ha varit iaf. Dom hejjade på med morfar medan vi var borta.
Nu blir det film innan sängen.

Av Emilie - 20 maj 2015 18:26

Jag älskar långledighet. Och mitt jobb som man alltid får vara ledig från på röda dagar och klämdagar, sålänge det inte är nåt utöver det vanliga. Som för grabbarna som jobbade både fredag och lördag eftersom det vankades bröllopsutskick.
Vi hade planerat att vårstäda stugan med släkten. Som jag längtade att få komma dit, till havet. Det känns som att köra hem när vi åker dit. Västkusten är verkligen bästkusten!!!

På torsdagen var det superfint väder och vi städade, skakade och piskade mattor, dynor madrasser och njöt i solen. På fredagen gav vi oss av till Liseberg. Jag hade lyckats få ihop ett rejält gäng. Totalt 7 barn och 7 vuxna. Tanken var att vi skulle kunna dela upp oss lite så de åksugna vuxna fick åka med. Men det blev bara ett åk för Richard och Sofia. Det var så långa köer överallt. Jag åkte bara med barnen och var nöjd med det.
Det var en riktigt härlig dag med mycket nöjda barn. 20.30 lyckades vi slita oss. Pizza hämtades på vägen hem såklart.

På lördagen var vädret supertrist och jag vaknade på fel sida. Men tillslut fick vi ihop en riktigt trevlig grillmiddag. Med äppelpaj och vaniljsås till efterrätt.

På söndag var det bara att sätta igång och städa igen, städa upp efter allt vi stökat ner, innan vi for hemåt.
Det var lika skönt att komma hem till huset igen som det var att komma till stugan :)
Vi har kunnat somna när vi velat och vaknade av oss själva, det behövs verkligen i några extra dagar ibland.

Nu är vi tillbaka i vardagen och hjulet snurrar på för fullt.
Imorgon ska Richard åka och köpa sig en båt. Han har verkligen längtat efter det!!

Av Emilie - 10 maj 2015 14:52

Då gick det tre månader till.
Vi har säkert gjort massa skoj sen sist. Men det är svårt att minnas eftersom jag inte bloggat om det ;-)
En snabb kik i fotoalbumet i mobilen sa att vi firat påsk hos mamma med familjen. Mamma har brutit armen, många veckor sen nu, men därför var jag där å red fina Alicia Island en sväng. Hon är så snäll å go. Kan nog va min favorit av alla hennes galningar hon haft, förutom min egna då :-)
I påskas hjälptes vi åt lite där hemma med att röjja på gården, efter några fallna träd från vinterns stormar och höbals rester utanför stallet. Även en av de söta lammisarna fick börja på flaska då hen var bortstött.
För några veckor sen behövde vi barnvakt. Rille skulle på nåt och jag fick frågan om jag ville hoppa in och hjälpa till att jobba på Hooks herrgård. Lukas fick välja barnvakt och han var sugen på lite mormorgos.
När han var där fick han hjälpa till att mata lammis, det gillade han verkligen.

Lukas har nyligen även tagit sig igenom vattkoppor. Uscha! Tur det bara kommer en gång! En natt/ kväll var riktigt jobbig. Men det gick bra till slut. Tack vare att Rille jobbar ständig förmiddag sen ett tag kunde vi båda jobba halvdagar och ändå få gjort det viktigaste, jag kom till jobbet lagom innan lunch med så win win.
Nu är allt i full rullning igen, vardagen går så rackarns fort, så det var lite skönt med 1,5 vecka vab.

Igår var det kalas för Lukas största kusin, grabbarna var där och fick äntligen träffa Karlstad/Hammarö gänget medans jag jobbade. Anders mamma fyllde 75 så då jobbar man ju såklart. Det är ju kortvecka nu med, det blir skönt.

Planen är att åka till stugan och vårstäda både hus och trädgård. Förhoppningsvis håller väderprognosen.
På fredag blir det middag med vänner där ute och möjligtvis kan det bli Liseberg på lördag innan vi far hemmåt igen.

Imorgon har vi möte på skolan inför "skolstarten" jösses va tiden flyger fram, det kunde man inte tro när man startade den här bloggen :-)

Efter alla vattkoppor åkte Lukas på värsta förkylning så han däckade kl 19 i soffan, sötaste gosen!!! ?

Av Emilie - 29 januari 2015 19:53

Idag efter jag lämnat Lukas på gympan åkte jag å handlade, precis när jag satte mig i bilen ringde det. Det var från Vox hotell, jag sökte jobb där för ett par månader sen. Eftersom jag inte hört nåt från dom så hade jag släppt det. Lite tråkigt att dom inte ens hörde av sig men skönt att inte behöva ta nåt beslut, tänkte jag. Dom var jätteintresserade!!! Första möjliga tiden jag kunde träffa dom var tisdag, så då fick det bli så.
Jag är så sjukt pirrig och nervös för det här nu. Och kommer vara det tills fem minuter efter vi träffats ungefär. Jag kommer inte kunna sova på flera dar.
Det kommer krävas en rejäl för och emot lista tisdag kväll.

Typ såhär känns det

Presentation

Besöksräknare

Fråga mig

5 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Arkiv

Bloggar jag följer

Mammabloggar

Bloggar av mammor och gravida

Bli en buzzare

buzzador


Skapa flashcards